söndag 26 april 2020

Lillebror har kommit!

Oj, oj oj vad det har hänt grejer sedan jag sedan skrev. Det största och viktigaste är att vi har blivit ytterligare en i familjen :) Efter mycket kämpande kom äntligen vår fina grabb Gustav och det är helt galet att han blir två år i år! Vart har tiden tagit vägen liksom?? Graviditeten var inte lika behaglig som den var med Alva, men det kan ju bero på att jag opererades och tog bort min vänstra binjure i graviditetsvecka 29. Så inte nog med vanliga graviditetsbekymmer så skulle jag även återhämta mig från operationen. Det var den sommaren det var så sjukt varmt hela sommaren och jag inte kunde bada (på grund av operationsärr), det var nog det allra jobbigaste. Jag kommer ihåg hur jag skvätte vatten på mig på benen och armarna för att åtminstone få lite svalka. Jag hade svårt att äta och svärmor köpte hem massa näringsdrycker till mig så jag skulle få i mig något. Förlossningen var "behagligare" än med Alvas, men det tog tid för han fastnade nånstans på vägen och direkt när han kom ut sprang en barnmorska iväg med honom för han skrek tydligen inte. Danne följde med Gustav då och var nog lite skärrad. Han har berättat hur de kallade på läkare som skulle till "akutrummet", men som tur var så var det inget och de kom snart tillbaka igen.


Det är så härligt att se relationen mellan Alva och Gustav. Naturligtvis är den inte bara en underbar smärtfri syskonrelation, det är skrik, knuffar och stön såklart. Men det är också mycket värme, glädje och kärlek mellan dem! Och det är fantastiskt att få vara med och följa det. Och vilken skillnad det är på barn nummer två. Det känns som att han är så mycket mer "med", framåt och leker på ett helt annat sätt. Han vill ju såklart göra det Alva gör! I likhet med Alva så tyckte Gustav tidigt om att gå (med hjälp). Han ville hellre gå än krypa så jag var lite orolig att han skulle hoppa över det stadiet ett tag, men det gjorde han som tur var inte! Han började gå några dagar innan ettårsdagen! Han är ett nappbarn (något Alva aldrig var), men vi försöker begränsa det till när han ska sova. Ibland känner jag mig nästan lite överflödig för då leker Alva och Gustav själva så fint och jag kan koppla av en sekund, för att i nästa stund höra ett illskrik. Då är det någon som inte får som den vill, någon som har "gjort fel" i leken, någon som har nypts eller något annat.






Danne var hemma tre månader med barnen och det är otroligt nyttigt och bra för deras relation (och det var också skönt att han fick sätta lite gränser för jag och Alva var inne i en tråkig tjat och skäll period innan jag började jobba så det var bra att hon fick se att pappa också kunde vara lika "dum" som jag, och för att inte tala om de underbara "välkommenhemmammaviharsaknatdigkramarna"), men jag är glad att han inte gör anspråk på mer för jag trivs så himla bra med att vara hemma med barnen-busa, leka och mysa.