Lillebror har kommit!

Oj, oj oj vad det har hänt grejer sedan jag sedan skrev. Det största och viktigaste är att vi har blivit ytterligare en i familjen :) Efter mycket kämpande kom äntligen vår fina grabb Gustav och det är helt galet att han blir två år i år! Vart har tiden tagit vägen liksom?? Graviditeten var inte lika behaglig som den var med Alva, men det kan ju bero på att jag opererades och tog bort min vänstra binjure i graviditetsvecka 29. Så inte nog med vanliga graviditetsbekymmer så skulle jag även återhämta mig från operationen. Det var den sommaren det var så sjukt varmt hela sommaren och jag inte kunde bada (på grund av operationsärr), det var nog det allra jobbigaste. Jag kommer ihåg hur jag skvätte vatten på mig på benen och armarna för att åtminstone få lite svalka. Jag hade svårt att äta och svärmor köpte hem massa näringsdrycker till mig så jag skulle få i mig något. Förlossningen var "behagligare" än med Alvas, men det tog tid för han fastnade nånstans på vägen och direkt när han kom ut sprang en barnmorska iväg med honom för han skrek tydligen inte. Danne följde med Gustav då och var nog lite skärrad. Han har berättat hur de kallade på läkare som skulle till "akutrummet", men som tur var så var det inget och de kom snart tillbaka igen.

Det är så härligt att se relationen mellan Alva och Gustav. Naturligtvis är den inte bara en underbar smärtfri syskonrelation, det är skrik, knuffar och stön såklart. Men det är också mycket värme, glädje och kärlek mellan dem! Och det är fantastiskt att få vara med och följa det. Och vilken skillnad det är på barn nummer två. Det känns som att han är så mycket mer "med", framåt och leker på ett helt annat sätt. Han vill ju såklart göra det Alva gör! I likhet med Alva så tyckte Gustav tidigt om att gå (med hjälp). Han ville hellre gå än krypa så jag var lite orolig att han skulle hoppa över det stadiet ett tag, men det gjorde han som tur var inte! Han började gå några dagar innan ettårsdagen! Han är ett nappbarn (något Alva aldrig var), men vi försöker begränsa det till när han ska sova. Ibland känner jag mig nästan lite överflödig för då leker Alva och Gustav själva så fint och jag kan koppla av en sekund, för att i nästa stund höra ett illskrik. Då är det någon som inte får som den vill, någon som har "gjort fel" i leken, någon som har nypts eller något annat.

Danne var hemma tre månader med barnen och det är otroligt nyttigt och bra för deras relation (och det var också skönt att han fick sätta lite gränser för jag och Alva var inne i en tråkig tjat och skäll period innan jag började jobba så det var bra att hon fick se att pappa också kunde vara lika "dum" som jag, och för att inte tala om de underbara "välkommenhemmammaviharsaknatdigkramarna"), men jag är glad att han inte gör anspråk på mer för jag trivs så himla bra med att vara hemma med barnen-busa, leka och mysa.

                             

Var är barnperspektivet?

Nu är det bara några dagar kvar tills Alva ska börja skolas in på dagis (jag vägrar säga förskola för jag tycker inte en tvååring behöver gå i skola!). Även om jag inte förlikat mig med tanken till 100% så känns det ok. Det känns bra med vetskapen att hon inte ska gå heltid.  Vi har varit på besök ett par gånger o de har djur, egen kock, är få barn och mycket ute, så jag tror att det blir så bra det kan bli. Dessutom kan hon förmedla om hon exempelvis är hungrig, törstig eller fryser. Det känns skönt.

Det här med familjepolitik ligger mig varmt om hjärtat sedan jag själv fick barn. Och det krävs ju inget geni för att konstatera att den är på väg åt helt fel håll...

Samtidigt som politikerna önskar mer styrning av familjen, mer tid för barn i förskolan trots föräldralediga föräldrar hemma mm mm, så hörde jag senast idag på radion om en kommun i Blekinge där det fattas platser och barn och föräldrar tvingas pendla 1.4 mil extra på vart håll. Föräldrarna har börjat klaga på detta eftersom det är dyrt, tar tid och är negativt för miljön. Och i samma diskussion nämns ingenting om barnen. Ingen tanke på att barnen ska väckas tidigt för att hinna i tid, eller att föräldrar med 8-timmars arbetsdag innebär 9 timmars dag för barnen. Jag minns när det "var dags" för Alvas jämnåriga att skolas in och det även då fattades förskolor. Tillfälliga dagis öppnades och rekrytering var inte färdig. Inte heller där nämndes barnperspektivet. Barn som ska separeras från sina föräldrar och knyta an till pedagoger och barn, för att en tid senare byta till ett permanent dagis med nya pedagoger och barn. Hur påverkar det barnen? För en tid sedan var det en diskussion gällande en förskola ett stenkast härifrån där barnen bara hade ett rum att vara i, inget vilorum eller skötbord. Det tvingades stänga akut. På grund av arbetsmiljön för personalen. Inte heller där nämndes ett enda ord om barnen!! Jag tror inte att detta på något sätt är unikt för Blekinge och det jag vill säga med detta inlägg är väl egentligen att se barnens perspektiv och tänka på dem!  Satsa på barnens välmående med lekvänliga lokaler, många pedagoger och små grupper istället för att rusta ner. Och sluta styra oss föräldrar och hur vi ska leva våra liv! Jag blir mörkrädd när allt prat bara handlar om ekonomi, jämställdhet och arbetsmiljö och att ingen bryr dig om det som verkligen betyder något, våra barn!

Vad är barnperspektivet i det?

Sol och kaninbebisar

Vad vädret har varit ljuvligt sen vi kom hem från Malaga!  Jag har börjat jobba två dar i veckan och det känns faktiskt helt okej.  Jag ska försöka gå in ungefär en dag i veckan till när Alva kan vara hos farmor.

Idag har vi varit inne på sången.  Kul som vanligt men dessvärre är det bara två gånger kvar :-(

Alva har börjat vakna så tidigt att hon inte är färdigsövd och då blir hela förmiddagen förstörd och gnällig. Hoppas att det vänder snart!

8 kaninbebisar har Sockertopp fått. Så kul!! Idag är de tre dagar så snart är de sådär ulliga och gosiga. Det ska bli mysigt! Flimra som skulle fått när vi kom hem från semestern har inte fått några trots att hon varit så tjock! Konstigt, men hon är kanske för gammal...

Kosläpp och sjukstuga

Idag skulle vi åka och kolla på kosläpp och lite andra aktiviteter på naturbruksgymnasium i bräkne -hoby. Alva var kinkig på morgonen men när vi väl satt i bilen verkade hon på humör. Väl framme gick vi och kikade på kaninutställning innan vi skulle ta plats för att se så bra som möjligt. Det bjöds på bulle och saft och Alva ville inte ha nått av det och då blev vi lite fundersamma.  Sen tittade hon knappt på kossorna trots att hon älskar kor!! När vi kom hem hade hon 39 i feber så det var inte så konstigt att hon inte var på humör. Hon varken äter eller dricker trots att vi erbjuder henne hennes favoriter. Och nu har hon dessutom spytt... Stackars liten!!!

Dans och loppis

Denna helgen har varit riktigt fullspäckad.  I fredags var jag och Danne och dansade till Perikles i Mörrum.  Det var första gången på riktigt länge och jag kände egentligen inte alls för det, men det var riktigt kul! När Danne berättade vad klockan var 10 minuter innan det slutade fick jag en chock, vad fort tiden gått!!! En del gamla godingar från när jag dansade var och varannan helg när jag bodde i Lund var där och en del nya bekantskaper. Första natten utan Alva men det hade gått jättebra hos farmor och farfar. Skönt. Så det blir nog dans fler gånger :-)

Idag var vi på loppisen på brunnen och jag fyndade en del som vanligt. Det är så mysigt att göra det till en ordentlig utflykt med loppis, promenad, fika/grillning och lite lekparkshäng!! Alva är överförtjust i att åka rutschkana!!  Sen blev det middag hos svärmor.  Hon är så orolig över resan om några veckor och vi fick oss en del glada skratt över hennes oro och funderande. Hon hade klurat ut en riktigt bra lösning hur vi skulle göra med bilarna men när hon berättade hörde hon nog själv hur tokigt det lät. Efter att vi pratat igenom lite så lugnade hon ner sig.

Utvecklingen

Idag har vi haft en härlig dag utomhus. Idag sådde vi lite frön och Alva hjälpte till. Hoppas det tar sig för jag hade inte såjord hemma utan det fick bli planteringsjord. Alva tycker verkligen om sina kaan och de tycker om henne. Trots att hon är högljudd och jagar dem för att sno en klapp, så låter de sig gärna bli klappade av henne. Kul. Förra helgen parade vi Flimra, och till helgen ska Sockertopp få möta sin friare Freddie. De springer alltid till varandra när de ute. 

Ja Alva hon är en riktig tjattermoster. Munnen går i ett i ett. Det skulle varit kul att veta vad hon säger, för det är som om hon talar långa meningar på ett mestadels oförståeligt språk. Hon apar efter oss så det gäller att passa sig för vad en gör. Idag fick hon tag i min gaffel när vi åt lunch, sträckte den mot mig och skulle mata mig och smackade sådär med munnen som jag försöker göra när hon inte vill äta. Gullunge, hon vet precis hur man ska göra. Inte vill äta nä, Alva som varit vårt matmonster nummer ett är numera lite svår med maten. På morgonen vägrar hon ofta gröten, och till måltiderna äter hon några få skedar och inte mer. Men lite tyks hon i alla fall få i sig för hon följer sina kurvor perfekt. Jodå, ibland äter hon, igår när det var fisk lassade hon in ordentligt, men det är inte med samma självklarhet som det var tidigare. Om Alva fick bestämma skulle det nog bli Dåå (yoghurt) till alla måltider. Alva älskar att klä ut sig och kommer ofta i någons skor, så vi har alltid skor i hela huset :) och hon älskar mobiler eller annat (ex bok) som man kan sätta mot örat. Och hon för långa monologer med den som hon pratar med och hytte lite med fingret för att ytterligare förstärka sin ståndpunkt! Så gulligt! Undrar vad hon har fått det ifrån :) Annars tycker hon om att sortera och plocka saker från ett ställe till ett annat. Hon älskar också burkar med skruvlock. Ser hon ett lock på bordet så ska hon genast ha det och det som den ska sitta på så att hon kan skruva det på rätt ställe, Hennes ordförståelse har också exploderat på sistone tycker jag. Hon är superduktig på massa kroppsdelar såsom mage, fot, huvud, näsa, öra osv. Hon pekar nästan alltid rätt när man frågar och nu börjar hon hitta sin egna näsa också och inte bara andras näsor. 

Mycket som hänt

Oj vad jag slarvat med bloggen, förlåt! Här har hänt hur mycket som helst sen sist! Nu ligger jag i vårt rum och väntar på att lillsnuttan ska vakna så vi kan morgonmysa lite. Sedan ca 2 veckor tillbaka sover hon i sitt egna rum och det gick superbra med inskolningen till det. Jag har ju varit lite negativ till att hon ska sova i eget rum men när hon nätterna igenom skulle ligga på min kind blev det lite jobbigt. Hon verkar sova mycket bättre nu! Hon älskar sin nya växasäng. Den första natten var det lite jobbigt att somna och några nätter därefter vaknade hon nångång på natten men annars har hon sovit hela nätterna igenom. Och det är så mysigt när hon kommer intassande med sitt glada leende och ett heej!  Hon har börjat säga vissa ord så man förstår vad hon menar och hon har verkligen blivit en liten dam med en stark vilja. Hon springer runt och vi busar dagarna igenom. Ofta är vi ute och går i skogen och leker med kaninerna. Vi åker in på sången på torsdagarna och nu sist var hon duktig på att göra rörelserna själv! På tisdagar brukar vi åka till öppna förskolan. I helgen grillade vi och lekte med goda vänner på aljungen!  Det är så mysigt att vara hemmamamma och hon ger mig så många goa skratt! Ibland önskar jag att man kunde stanna tiden!