1 år!

Oj, oj, oj vad jag har slarvat med bloggen nu! Sedan jag började jobba känns det inte som om jag har så mycket ork eller lust att göra så mycket efter jobbet, mer än att ta till vara på den korta tid jag får tillsammans med Alva innan hon somnar, och bara busa och gosa! Och sen är jag själv så trött så jag däckar ofta innan klockan blivit tio. Jag begriper inte hur familjer där båda arbetar heltid får ihop det!? Nä, nedräkningen till jag får vara hemma igen har börjat!

Hursomhelst har Alva hunnit fylla ett år och vi har haft vårt första ettårskalas. Alva var duktigare på att slita i papperna än vad jag hade räknat med :) även om hon såklart fick mycket hjälp. Ett pussel, en fin väska och keps med hennes namn, duplolego, leksaker och kläder bland annat, fick hon.

Jag tycker jag ser nya saker på Alva hela tiden. Sedan en tid tillbaka har hon själv tagit initiativ till titt-utleken. Antingen drar hon ett täcke eller liknande över sig, men det allra roligaste är om hon ställer sig vid ett dörrhål och gömmer sig på ena sidan och jag eller Danne gömmer oss på andra sidan. När vi kikar ut där och ropar tittut skrattar hon alltid så gott. Hon traskar på i racerfart nu och det är en sån lustig känsla om jag är i ett rum och går till ett annat och hon följer efter, helt själv! Mäktig känsla! Hon har börjat riva torn som vi bygger nu och även bygga egna torn av burkar, klossar och skor. Det syns att hon tar efter och försöker göra som vi gör.

Trots att jag varje dag jag går till jobbet önskar att jag finge vara hemma med Alva istället så är det nyttigt för både Danne och mig att byta. Danne har fått en förståelse för hur det är att vara hemma, och jag tror nog att han längtar tillbaka lite till jobbet. Och jag förstår nu hur Danne har känt sig när han kommit hem efter en dag på jobbet och velat gosa med Alva och hon bara velat vara med mig. Nu är det precis likadant för mig. Alva har blivit en pappas flicka och det är papa hon ropar efter och springer till. Det är faktiskt lite jobbigt. Men känslan när man kommer hem och Alva får syn på en, blir alldeles exalterad, vinkar och skyndar sig mot en, den är underbar!